master of nothing

Äh lika bra att bara bomba med inlägg va. Hade det bra ikväll, liksom lagom bra, skönt. Drack vin som det kändes som att jag inte betalat för (hehe) och dansat lite på ett tomt dansgolv med da best of da best. It was nice! Dedikerar en liten snutt åt den mycket saknade Lisa också, inte bara lite längesedan man träffade henne så det var mycket fint. Hihihi. Har massa saker att göra tror jag. kommer i alla fall ihåg min körlektion imorgon, inte glömma. Pust. Suck. Stön. Kanske är dags snart. 

Skrev det förra när jag åt pannkakor, gjorde även denna bild då. Tycker den speglar mig själv rätt bra ändå. 

Jag saknar högstadiet jättemycket nu. Då hade jag roligt, egentligen inte alls ett roligt liv. Verkligen inte. Goodlife since 4neva. Men i skolan hade jag väldigt roligt, plus att jag inte var riktigt lika fuckad som jag var nu på slutet. Saknar liksom högstadieskolan, när man väljer program till gymnasiet hamnar man lätt i så homogena grupper. Samma typ av människor, i stor utsträckning även samma typ av bakgrund. Värderingar. Allt. Okej kanske inte så att alla är soulsiblings, men estet är ett ganska bra exempel på en väldigt homogen grupp. På högstadiet var det annorlunda, då hade man inget val, då fick man gå med alla möjliga sköna människor. Speciellt Västra var nog en rejäl blandning, i alla fall om man tänker på mängden elever. Citykidsen och lantisarna baxas ihop med varandra, sportiga och flummiga, fattiga och rika. Haha låter igen som extrema motpoler, men jämfört med estetiska programmet igen. Man hade rasister i skolan liksom. Hur sjukt är inte det egentligen, saknar den spänningen som var. Och att niorna verkligen var så sjukt stora, och sjuorna så sjukt små. Saknar dessa kontraster. Alla badass saker som gjordes och hur det tisslades och tasslades om världens minsta grejer. Slagsmål i skolan. Visst, igen, det händer fortfarande. Men är det någon som slåss på gymnasiet tror man ju det ska dras kniv. Typ så.

Jag är glad att jag gick på IV också. (Hade självklart gärna kommit in på gymnasiet och då med större möjlighet vart klar redan nu i våras, men). Det vart som en förlängning av Högstadiet fast med typ bara fuckups, haha jag saknar alla dessa människor så bad. Har haft så roligt med dem. En gång så satt vi utanför våra klassrum och hade rast. På rasten gjorde man verkligen ingenting. Men två stycken klasskompisar hade av någon anledning med sig en varsin laserpekare och började så klart lysa runt och småjävlas med folk. När de sen lyste på alfahanen i ”gänget" så fick vi en skarp tillsägelse på håll. Självklart skulle min polare, som jag tippar på har lätta auktoritetsproblem, fortsätta lysa på honom. Hela gänget ställer sig upp och går långsamt, långsamt fram till oss. Alfahannen är kanske inte mer än 170 cm lång och min kompis är minst 190 cm lång men det stoppar honom inte från att peta honom i bröstet och fråga vad fan han håller på med, samt tvingar till sig hans laserpekare. När han sedan kastar ner laserpekaren på golvet börjar min polare bli arg och ber att få till baka den, men de håller honom tillbaka. Tillslut nästan kastar han sig ner på golvet för att ta den men då kommer en kille och sparkar bort den. Min kompis reser då sig upp för att hoppa på honom men då kommer en annan kille och hoppar upp på hans rygg och slår honom. De båda slutar upp nere på golvet där det brottas våldsamt med slag och sparkar samtidigt som jag tror att detta kommer sluta i att hela gänget står i en ring och sparkar ihjäl honom. Så klart händer inte detta, utan de håller fast min kompis så att den andre kan undkomma att bli stampad i ansiktet och sen avslutas bråket. Jag önskar väl att jag hade mer ballar att göra någonting men jag satt där verkligen helt paralyserad under hela grejen. Shit jag är verkligen inte den som sätter mig själv i fara, inte för att det hänt på länge, men jag backar alltid. The Good Friend. Hehe.

Conclusion: Jag saknar drama, våld, snöbollskrig som alltid gick för långt och folks första fyllor.

Vill gå ut till min jävla askkopp och leta efter någon cigarett som släcktes för tidigt. Vet inte om jag ska lägga band på mig själv än. Har suttit i denna stol ca 95% av min vakna tid idag och har också sovit här en liten stund. FABLYFE SÅ DET SKRIKER. Ah. Känner också att att jag får ont i magen av att tänka på detta fablyfe, hela tiden, och vill ibland kräkas (inte bara för bakis). Vågor av äckel, fylla och ilska har präglat denna helg. Ok.

Saknar skolan ganska hardcore nu också, och nej inte skolarbeten at all. Det kan fortfarande framkalla spykänslor. Retas med gomseglet. Men ja nej speciellt efter helgen såhär, att kunna smälta sin jävla fylla med nyktra människor, skratta åt roliga saker, bäva inför saker tillsammans, lite god gemenskap. Nu går mitt liv ut på att supa sig knasig på helgen och göra en massa dumt och sen invänta nästa runda. Behöver processa det som har hänt och inte bara fortsätta något jävla drömliv, känns inte ens som att saker händer för att jag alltid är typ påverkad när jag är med människor. Vart är verkligheten liksom. Och nu brinner mina fingrar iväg och jag vet inte hur fan detta inlägg kommer se ut. Men what the heck. Fuck this weekend säger jag bara. Och den förra, och den innan det. För det har fan gått utför nu.

Hej bloggen. Har fortfarande inte kollat twitter idag, och jag har varit vaken i nästan en timme. Ok. 35 minuter typ. Kan brytas närsomhelst känner jag. Fuck redan onsdag, känns inte bara bra alltså, har inte gjort någonting fortfarande, har bara byggt upp det. Varför har inte veckan fler dagar? NU har jag vart vaken en timme. Snabb. Prokrastrinerar. Måste göra någonting på dagarna, och nej, sitta på arenan och prata musik med Björn och röka räknas inte.

 

 

Ypperligt att jag avslutar denna kväll med att läsa cancerblogg nummer 1. Har missat detta helt, missar fan allt aktuellt nu för tiden. Han skriver om hur han är döende och vad han drömmer om att göra, vill förmedla att livet är fantastiskt och att man måste ta vara på det. Jag blir mest skrämd. Panikslagen på mitt sätt. Tänker på hur jag kommer dö, när jag kommer dö. Tänker som alla andra "det händer inte mig" men tänker samtidigt att det är exakt detta som kommer hända mig. Hatar döden. Kan bli helt galen av att tänka på vad som kommer hända eller inte hända efter man dör eller vad man nu säger. Och ger detta inte mig livsångest vet jag inte vad. Vad ska jag carpa för diem. Han skriver om hur han spenderat en dag med sina bästa vänner, precis som han gjort 15 år tidigare, och hur han ramlar ihop och tror att det är hans sista stund. Har jag bästa vänner? Jag hoppas det. Jag vet ingenting. Jag har haft vänner, jag har vänner, jag kommer nog ha vänner. Men vilka blir mina vänner? Varför ser jag mig inte med någon jag känner i framtiden. Inte för att jag egentligen ser någonting om min framtid. Jag ser inte ens mig med min familj i min framtid. Han skriver "Jag kommer aldrig få sitta med mina syskon, när vi alla tre är rynkiga och långsamma, och minnas barndomen med skratt och skarvade historier."

Mitt liv är värdelösare än vad jag fattar, alltså det är ju verkligen pointless? Svårt att koppla liksom. Bloggar mer men kortare och mindre ärligt. Kvalité före kvantitet. Eller ja. Jag vet inte, tror jag kunde gå djupare förut egentligen. Nu är det bara utfyllnad. "Ropet" haha shit alltså. Jag vet inte ens vad jag skriver, bara matar ur mig rabarblablaber.

Imorgon tror jag att jag ska försöka "skära ner" på twitter och ta tag i mitt liv lite grann. Vakna en respektabel tid, ringa runt lite, vet inte vad jag ska ringa, men det kollar jag snart. Kanske städa up lite här hemma, promenera ner på stan och fota mig med en massa dreadheads. Känner typ ahmahgahd inför den gruppen, en massa dreadheads. Känner typ ahmahgahd inför den gruppen, en massa dreadheads. Känner typ ahmahgahd inför den gruppen, en massa dreadheads. Som Björn utryckte sig idag, det finns asmånga skitdryga människor som har dreads. Varför måste man gå ihop och göra saker, jag vill inte associeras som han killen med håret, och Falun fucking överrepresenterar denna frisyr. Men jag orkar inte inte göra det heller, varför inte liksom, some of them är ju mina polare. Haha really? Umgås regelbundet med två av dessa tjugo personer. Ursäkta mig men funderar på att rulla lite cannabis innan jag går ner så blir det lite roligare. Där har ni en fördom som stämmer in så otroligt bra. Ni som inte visste det. Folk med dreadlocks röker i regel cannabis (undantaget bekräftar regeln). Känner ju några som inte gör det och faktiskt är typ de mest droghatande människorna jag träffat, men annars! Kan nog inte tänka mig att det finns en procentuellt mer högrepresenterad grupp. Nog om detta haha. Shit.

Jag undrar lite sådär hur tråkigt man kan ha det, jag vill fan inte göra någonting heller. Wassup wit dat. Swagswag. Igår natt ska vi inte ens prata om. Bakfyllan från helvetet idag, okej troligen inte ens topp tio, men jag är rätt jävla sjuk i alla fall. Speciellt när man inte har någon mat hemma (som jag har nu för papy har handlat) men tidigare. Alltså dayum. Blev en halvliter nyponsoppa och en torr brödhalva

 

Nu väntar en ny vecka av ångest, smärta och död. Fast mindre dramatiskt och mer... odramatiskt. Raka motsatsen till dramatiskt kanske man kan säga, men har man ett thugg lyfe så har man.

 

Har inget att blogga om känner jag :) Självklart poppar det upp saker jag kan skriva när jag skriver detta, men är fan sugen på att starta upp en ny hemlig blogg så jag kan gå loco igen.

MAKE 'EM SAY UUH

Vet inte direkt varför, för det finns så jävla mycket dåligt med det, men jag älskar Master P, C-Murder, Silkk The Shocker och No Limit Records just nu. All denna total dgaf och kassa rhymes, jag blir så nöjd. Lil' B och Waka Flocka you got it aswell. I'm not sayin' fuck conscious rap, just embrace the fat, lazy, misogynistic, drugfused, gangster shit, copkiller-party rap.

 

Okeeeeeej tråkig kille för ingen bryr sig i alla fall. Glitterfest på fredag, har panik över outfit. Fast panik för mig är inte som andras panik, jag försöker gömma det djupt inne och misslyckas totalt, men gör ändå ingenting åt det utan låter det gnaga i balken. Och jag försöker heller inte hitta lösning på problemet, tex ring och kolla om du är utskriven hos arbetsförmedlingen istället för att vänta på att få ett till brev där det står något väldigt diffust som inte gör mig smartare. Måste rycka upp mig med självdisciplinen. Den är fan vidrig. I alla fall, glitter, hur svårt kan det vara? Men jag vill inte att det ska vara lätt, utan jag vill bara tycka synd om mig själv (fast detta finns det fan inte ens mycket för mig att tycka synd om mig själv för, men exempelfall) och försöka få det till att det är omöjligt och att jag har målat in mig i ett hörn. Haha det låter fortfarande som att detta handlar om ~.*,°18-ÅRSGLITTER°,*.~ men jag använder bara det för att det är precis nu. Och tt det är lite jobbigt. MEST för att vi har haft ~ThEmENiGhTz~ många helger i rad nu och det plågar min tunna plånbok samt lite sådär halvkassa självförtroende. Haha se så mycket man kan få ur sig bara man snittar med skalpellen. Nu tänkte jag lägga upp bilder från en rolig konversation i klassgruppen, men det visade sig att det inte var på denna datorn. Well well.