master of nothing

Hehehehehehehehehehehehe ehehehe hehehehehehehe bhehehe hehehehe hehe he eheheheheheheh eheh ehehehehehehe hehehehehehehcheheheheh heheheheheheh heheheh hehe eheheh heheheheheh heheheh hehehehe

 

Hej alla läsare, typ en handfull

Klockan blir så mycket så snabbt hohoho
Blev tvingad att titta på en dokumentär om Lil' Wayne nyss, så det har jag gjort. Alltså gillar verkligen inte musiken och hans wraps men den killen sure as hell don't give two fucks 'bout nobody, goddamn. Egentligen var det en jättedålig film. Visst man fick insyn i hans vardag eller whatever, men man blir inte heartbroken, man får praktiskt taget ingen historielektion, inga smaskiga detaljer, inga vändpunkter eller twists. Och sen är den slut. Så bara ett ihopklipp av 6 månader med Weezy. Aja.

Han tar ju mycket droger i alla fall.

 

Alltså jag är verkligen sjukt känslomässigt instabil nu. Det är jätteroligt eftersom jag oftast bara är likgiltig inför allt och DGAF about nothin' or somethin' because I'm a fly motherfucker knowin' nothin' in life but to be legit, don’t quote me boy, cuz I ain’t said shit. Men nu vet jag inte längre. Måste dock ha någonting som provocerar fram detta som tex Gossip Girl, vilket jag typ gråter till varje avsnitt jag ser (Hur fan kan man väcka så mycket känslor så ofta??) Men jag uppskattar det haha eftersom jag typ har cried en gång på ett år. Alltså cry hard då. Och nu till exempel, jag har suttit med det största leendet och mina ögon har tårats av glädje. Fint hä! Godnatt

ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL
ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL
ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL
ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL
ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL
ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL
ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL
ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL
ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL
ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL
ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL
ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL
ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL
ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL
ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL
ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL
ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL
ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL
ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL
ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL
ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL
ÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKELÄCKEL

Har ett snus-sår där snusen brukar sitta på höger sida. Våldsnusat. Trubbel i paradiset. Ska säga att det i perioder har vart en glorious helg, främst i några av de mer onyktra tillfällena. Några av de allra mest onyktra stunderna var inte fullt lika glorious, men jag fick höra att jag var duktig på att vara casual i alla fall. Mindre casual tillfällen; kräla på golv, paja skåpluckor, shotta alldeles för långsamt = noodles on asfalt. Sen har jag vart nykter i perioder denna helg också, som vanligt kan jag vara lätt obekväm, typ at all times. Ibland orkar jag inte, men det säger jag inte till någon. Idag vet jag inte varför jag tvingade ner mig på stan med hjälp av min så hatade/älskade cykel, dödsbakis, hungrig, förkyld. Och inget hände. Bara jobbigheter för själen (som om jag undvikt det genom att stanna hemma?) jag hade väl en släng av megalomani, och the-good-friend.

Klockan är halv 6 på morgonen. Jag borde maila och skriva och planera och söka men inte fan orkar jag göra det när jag har något att gräma mig över, vilket jag alltid har. Jag unnar mig för mycket tid att skjuta upp livet. Härom dagen vägde jag förresten mindre än jag gjort på många år, minns inte när jag kan ha vart under 63 kilo senast. Fatty-bombom-badboy. Haha alltså jag var så jävla chubby ett tag, innan jag blev lite längre. Typ 160 centimeter tjock, skitdryg, ensam och lite för wikipediaskadad redan då (inriktning namngeografi, älskar kartböcker). Aja. Veckorna brukar kunna gå snabbt, helt plötsligt är det fredag igen. Men fan vad jobbigt avlägsen nästa bläcka känns nu, fruktansvärt långt borta och jag var onykter senast för 8 timmar sedan. Haha jag är lite tappad tror jag.

 

Jag skriver lite fast jag inte borde höhö. Tänker inte så långt = bra humör.

Känner att jag måste skriva lite grann fast jag precis har slumrat. Mitt i allt slummer spelas Kendrick Lamar's - Hol' Up i rogivande C&S-tappning. Fast utan choppet. Läser på flashback om en kille som varit ren från droger i ett helt år men nu bestämt sig för att börja med heroin fast än han aldrig tagit det. Han tyckte livet var för tomt, saknade att må bra och hade planerat länge och väl att börja med just heroin. Visserligen hade han tagit flera mycket liknande preparat. Jag vet inte vad jag ville säga med det här alls, men blev lite berörd av snubben. Heroin alltså. Av vad jag har läst mig till verkar det vara den bästa känslan man kan uppnå. Och det låter underbart när det beskrivs ibland, samtidigt som livet som heroinist verkar vara något av det värsta. Fascinerande business det där.

Älskar för övrigt känslan av att vara riktigt trött, ge upp för trycket och gå tillbaka till djupsömn på mycket kort tid. Tillfredställelsen i att somna om. Hemskt nog nästan alltid förknippad med sjuklig stress, men i alla fall. När ens hjärna skriker efter vila, huvudet är fyllt av någon slags vadd som handikappar alla sinnen. Musklerna skriker efter att få slappna av. Hahaha fyfan vad jag älskar sömn, jag borde behandla det med mer respekt. Vördna den, utnyttja den optimalt. 

Nu ska jag försöka lämna fåtölj-jäveln och se om jag kan läsa lite Kafka innan jag dör i min bädd.

 

 

Älskar, älskar, älskar Dave Chappelle.