master of nothing

Var jag först med att röra på mig. Innan allt hände. Var jag först iväg för året, vem åker egentligen iväg när allting lugnar sig. Det kanske var bra, bättre, eller gjorde det bara att jag missade min chans till återfyllnad. Äh jag vet inte vad jag mumlar om jag är hög. Och trött och sjuk. 

Har sovit längst hela veckan. Och jag är hög eller stressad varje kväll. Men jag lägger mig sist nu. Sen den andre räven började skärpa sig tog jag över rollen som nattvakt. Min astma börjar komma tillbaka och min nacke blir allt stelare för varje dag. Vi tände kaminen idag. Det har verkligen vart höst här senaste veckorna. Tidig och hård. 

Jag rullar mina egna cigg nu. Ger mig något att göra över dagarna när jag blir stressad och handlingsförlamad över tanken på att jag skulle behöva göra något. 

Tanken på att om jag går upp innan 12 finns det för många timmar kvar av dagen att ha en ursäkt för. Om jag går upp klockan 3 istället är det egentligen bara tre timmar som går att använda. Och jag måste ju hinna äta, och duscha, röka en cigarett, sen började det regna och då kan man inte gå ut, sen måste jag skriva om ett till CV så att det passar, och sen... var i helvete ska jag ta vägen. Det är inte lönt. Och nu är klockan ändå kvart över 6 så jag får ta imorgon istället. Jag går och lägger mig vid 4, då behöver jag bara åtta timmar sömn. Och sen snoozar jag.

Jag kände mig ju så jävla extra trött idag

Igen

SKOJAR JAG MED MIG SJÄLV ELLER HAHAHA

 

 

 

 

 

Ok

 

 

 

Sitter och läser igenom typ hela min blogg, kommer till inlägg från 31a juli 2012, och oj jag är arg för någonting. Jag är arg på mig själv för att jag har glömt min egen mammas födelsedag med en halv månad. Jag minns att jag hade världens jävla kris inombords om hur värdelös unge jag var. Jag lyckas läsa igenom hela inlägget och typ skratta åt mig själv ett tag och åt de tiderna när det slår mig att jag glÖMT HENNES FÖDELSEDAG I ÅR IGEN. Samma visa, men nu har det *whoopsi* hunnit gå en månad och sju dagar. Wow. Jag tänker mig alltid att 13e juli är i slutet på sommaren men jag märker ju nu, i det riktiga slutet på sommaren att juli är åt helvete mycket mer i mitten av sommaren. Nu måste jag kolla vad som hände dagen. Skulle inte förvåna mig om jag har ett par missade samtal från mamma.

 

Usch hon förtjänar bättre än såhär. Saknar henne. Har saknat henne de senaste tre åren jag knappt vart med henne.

 

Ah hon ringde dagen innan sin födelsedag. Jaja.

 

 

Det är redan höst. Nu kommer nordanvinden. Jag tänker inte skriva mer om Norge, det förblir mitt.
Jag är för naiv. Jag tror för mycket om mig själv. Jag tror fortfarande att jag inte är den som är den. Men jag är den, precis som alla andra, fast jag är mig själv. Mitt dåliga jag.
Jag är ivägen. Jag är alltid där. Lämnar inget utrymme, kommer inte med några lösningar, något konkret. Jag är bara ivägen.
För mig själv
För andra

Förlåt mig inte för jag förtjänar det inte
Jag hoppas allt går vidare utan mig fastän jag har svårt för det.
Falun och hemma kommer aldrig bli densamma. Ingen är längre kvar på det sättet.
Jag vill egentligen inte vara kvar här men jag har inte längre någonting att komma hem till.

Det finns ingenting för mig i den här världen.

avfölj mig, gå vidare, wish you all the best