master of nothing

Sitter med ett sånt tryck på bröstet nu, helt kaffe-jacked, frustrerad på alla möjliga sätt. Frustrerad på mig och mitt liv. Ledsen. Går runt och tänker ledsna tankar så fort jag inte är sysselsatt i huvudet. Är så jävla trött också. Uppe halv nio. Matt. Trött på all min musik. Trött på pengar. Trött på att vara emotionellt störd. Trött på att inte känna mig säker med mina vänner, mina bästa vänner. Känns som att jag är ivägen och en plåga.

Jag är ingens nummer ett, och jag gör inte heller någonting för att förtjäna någons nummer ett.

Jag kan inte och vill inte släppa, jag vill inte gå vidare, jag tror någonstans där inne att jag kommer bli en bra person som klarar av saker. Som går att lita på, som ställer upp, som är där, och ger nångonting tillbaka och inte någon som bara stampar på en fläck.

Som har ett gymnasiebetyg, och drömmar, någon som har planer och idéer.

Jag vill inte vara ensam, men att vara ensam är det jag känner till. Jag vill dela på mig själv. Öppna mig själv.
Nu kan jag knappt titta människor i ögonen eller säga vad jag tänker.

 

Fuck it vi får se vad som händer

Det kommer bli en jobbig tid framöver känns det som

Vad äre för skit jag får ur mig här, får ibland isande panik av att jag har den här sidan länkad på min twitter fortfarande, men sen gör jag ingenting åt det i alla fall för jag vill att _nån_ kanske ska få en inblick i mig ändå.
Är så trött på mig själv
Måste träna på att inte vara jag eller något

Jag har ett litet litet jobb nu, det är en bra grej
Jag har också några inkassobrev vilket e mindre bra