PA
Cha cha bloggen
Året var 2009, det var Paradise Hotel, det var Kissie, Peter08, Gaybloggen, Dessie och Paow. Hugo Rosas. BB hade typ redan börjat sticka iväg i sin egen liga.
Det var Lugnetgymnasiet och IV-prep. Stilikoner från Borlänge och nya vänner. Tomten, A.K.A Jimmie, var helt sjukt nog en av de jag spenderade mest tid med på dagarna. Ett långt, frenetiskt smsande, rött och svarthårigt åbäke med bassboosted hörlurar (extra batterier) där det dunkades hardstyle dagarna i ända. Han gav mig min första erfarenhet av tobak, i form av en äcklig cigarill vid Kålgårn. Haha det sa bara stopp i halsen, jag fattade ingenting.
I samma veva träffade jag Björn, yrvädret från media, med sitt svarta hår i en bandana. Bandanan byttes så småningom ut mot en tofs, som han sen aldrig tog ur. Minns inte om det faktiskt var jag som hjälpte honom men vi klippte upp den där ensamma dreadlocken i flera stycken. Jag stöttade honom helhjärtat utan den minsta tveksamhet.
Jag spenderade också tid med Olof och Grycksbo, båda från Grycksbo, men bara Olof fick behålla sitt namn, troligtvis för att han var en riktig pojke och gick i en riktig gymnasieklass och inte med oss på IV. IV-prep var inte ens riktiga IV, det kändes som IV på dekis, det var mycket mer av en riktig skolkänsla på stora IV, borta på Haraldsbo. Men jag klagade inte, jag hade klarat av svenskan jag behövde få klart på ett par månader och flyttade över i oktober/november. Kände att det var svårt att passa in där borta, det var så väldigt mycket folk. På Lugnet hade vi "musik" typ vad som kändes som fem till åtta timmar i veckan, jag lärde mig att knaggligt spela trummor på ett stort roland-kit, med gummipukor och ljudeffekter.
Fantastisk underhållning. Jag fick lite pointers av nån äldre legend som gick med oss i början, Henke Pedersen, ja så hette han. Två meter lång kille från Hosjö (eller Haraldsbo) skitsnäll men verkade stökig bakom allt trevligt. Tror att Björn berättade att han mobbat honom när de var yngre. Det var han Monky och en kille med skepparkrans. Monky brukade komma in i klassrummet på måndagarna strax innan lunch helt stissig, kanske hade en spräckt läpp eller berättade om hur han svingat sig i taket på bussen lördag kväll och sparkat ner nån gubbe som tjafsade. Alltid arg. Sen skepparkransen, som jag inte minns vad han heter (Chris?? Krille??) om jag inte missminner mig muckade han från ett behandlingshem eller fängelse omkring tiden för när jag hade börjat. Nej han hette Emanuel! Men kallades Manne. Manne, Monky och Henke, vilket jävla rövgäng. Vet att de försvann om vartannat, en eller två av dem åkte in på riktigt-riktigt, jag vet att jag brukade kolla hans facebook, det var alltid nån tjej och mamma som skrev att det skulle bli så härligt när han kom hem om en månad, två veckor, två dagar, på permis antar jag. Aldrig något svar, man hade väl inte så mycket facebook i finkan.
Men stökigast (och finast på sitt sätt) var nog Grycksbo. Marcus som han heter. Ibland kallad Stavis, eller Mackan, men Stavis var hans brorsa och Mackan var för vanligt. Alla sa bara Grycksbo. Haha det är så förminskande stackarn. Han var en trött en, gubben, släpig som fan, thc-fetter så djupt ingrodda i den lilla hjärnan. Han påminde om skalman, stora stora baggy kläder på hans nätta kropp, och så nacken som stack ut ur kragen på jackan (som han aldrig tog av sig).
Han och jag och Tomten hängde i det lilla rummet i musiksalen, där inne fanns ett raggligt akustiskt trumset och ett par förstärkare. Tomten på bas, Grycksbo gitarr och jag på trummor. Sen spelade vi Bite it you scum av GG Allen om och om igen. Såklart med långa långa pauser. Ofta helt tysta. Efter ett tag mer avslappnat.
Marcus fick sån energi när han sjöng den där låten, eller skrek rättare sagt. Han hade aldrig blivit caught dead med att sjunga. Men väsa ut sin ilska och riffa exakt som the Murder Junkies det kunde han. Fyfan vad roligt det var när den satt. Sen bara jäste vi runt hela dagarna. Drack tiokronorsläsk i kafeterian, de gick ut och rökte sina äckliga levelfimpar medan jag stod och tittade på.
Möjlig fortsättning jag orkar inte vara vaken längre.
